Presentation om Stress och Stresshantering

Hej alla.

Imorgon, den 29/4 2017, befinner jag mig i Västerås på First Hotell Plaza för att delge information och övningar om stress och stresshantering. Hotellet ligger ca 110 meter från Västerås station, och jag kommer anlända till Västerås redan strax efter 9 på morgonen. Detta för att lära känna stämningen i staden och förbereda mig lite mentalt inför presentationen.

Att stå på scen inför en hel del folk man inte har träffat tidigare, är en liten extra kick i sinnet och gör en både lite stressad och nervös – om man inte är en van scenmänniska.

Jag är en person som triggar mig själv och utsätter mig för scenlivet lite då och då, så jag får vanan och känner mig mer och mer hemma inför andra. Varför berättar jag detta för just dig? Jo, då jag ska berätta om ämnet stress, och hur man upplever stressen i vardagen, arbetslivet och i privatlivet – varför inte vara och dela med sig av den äkta varan?

Under en tid har jag hoppat in som statist och skådespelare, just för att träna mig själv i scenlivet och den energi som detta ger. Men det är en hel del skillnad i jämförelse. Att stå inför en kamera, regisör, scripta, och diverse filmfolk – och jämföra med att stå ensam på scen inför en samling personer man aldrig har träffat, och en del man faktiskt har träffat – och prata om något man vet att alla har erfarenhet av, och få med folket i sin berättelse. Att prata inför folk, hålla ögonkontakt och känna kopplingen. Det är en konst jag arbetar på.

Varför gör jag då detta? Varför utsätter jag mig för detta, att stå på scen, framför kameran och alla människor som ska se mig? Jo, jag har något viktigt jag vill ta upp och debattera – och var kan man annars göra detta, om inte framför folk, framme på scen, på ett event?

Jag har under rätt många år försökt debattera hälsa och stress på sociala medier, men det är en seg kanal. Man någ sällan fram, och plattformen är endast i text, om man inte streamar video. Problemet med streaming, är att man inte får den sociala kontakten med folk, den man får öga mot öga. Att se en streamad föreläsning innebär inte hundra procent uppmärksamhet. Man vet inte om personen är där eller inte, vilket man vet från scen. En liveföreställning är äkta, eller teater. Men oavsett, så är det live med äkta människor runtom en. Och man har möjlighet att skaka hand och motta den värme en människa kan ge utanför nätet. Att bara ha möjligheten att skaka hand med en lyssnare gör det hela värt besväret man utsätter sig för.

Låt mig berätta lite om mig själv. Jag är egentligen ingen kameravan person, och jag har sedan länge undvikit att stå på scen. Redovisningar i skolan innebar en skräckupplevelse för mig. När jag visste att redovisningar var på gång, så försökte jag gömma mig så långt bak i klassrummet som möjligt, och göra mig osynlig – och jag vet att många i dagens skolor besitter samma rädsla.

Jag är fortfarande rätt nervös i början när jag kommer upp på scen. Framför en kamera är det lite annorlunda – men ändå nervöst. Att spela en roll, en teater framför en lins, och försöka få det äkta. Jag kommer göra det många gånger till. Jag kommer stå på scen flera gånger. Denna gång är bara en i början, där jag lär mig känna situationen och känslan av att stå i ranpljuset, inför en publik. Det är en enorm utmaning. Och oavsett hur nervös jag är och blir inför detta, så ser jag mycket fram mot det.

Men varför? Jo, för att jag redan nu känner till att folk ser fram mot att även se mig, höra mig och även läsa den bok jag skriver på. Bara det värmer mitt hjärta och mitt inre. För 10-15 år sedan skulle jag inte tro mig själv, om jag hade sett mig själv på scen och på film idag. Jag hade aldrig gått med på det. Men den dagen kom, då jag kände att det var dags att ta tag i rädslan.

Sedan den dagen har jag intagit en yrkesroll som väktare, där man verkligen är i centrum för folkets ögon. Jag har haft en vikarietjänst som hemkunskapslärare. Och att ha över 70 elever sammanlagt i ett ämne som, av eleverna själva, ses som skolans roligaste, skapa förhoppningar, glädje och intresse som även gör att eleverna kommer till skolsalen 20-30 minuter innan lektionen börjar. Det är glädje. Man ser mig även som uniformerad polis i den näst sista filmen med Johan Falk – Lockdown, när polishuset stängs ner och vi utför utpasseringskontroll på samtliga innevarande i huset.

Man ser mig även med i musikgruppen Södra Sidans video ”Till slut”.

Södra Sidan – Till Slut

Det senaste jag har gjort, där man ser mig, är ett att medverka i ett examensarbete för en helt briljant regisörstudent, som nu är ute i arbetslivet: Ludvig Gür.

Den videon hittar jag inte just nu på nätet, men kan dela med mig av bild från den.

Att hoppa in som statist lite då och då, och även kunna få någon roll ibland, är verkligen upplyftande för den egna känslan för scenen. Och att sen se sig själv på vita duken. En otrolig känsla.

Jag kommer bygga upp en och flera onlinekurser, där jag, inför kameran ska förmedla kunskap och övningar i ämnen som berör. Och jag kommer i början inrikta mig mest på personlig utveckling och stresshantering.

Nu i sittande stund förebygger jag mig lite grann inför morgondagens föreläsning genom att skriva lite och lyssna på gammal godingmusik. Rock´n Roll med Jerry Williams, Brolle Jr, etc. Och vi vet väl alla vad rock gör med pulsen? Stressar upp? Kanske, kanske inte. Beror på hur man själv tar situationen och mår inombords. 😉

Men till er alla som dyker upp imorgon – Ha en god natt, så ses vi på hotellet. Och alla andra som inte kommer – Ha en riktigt god natt, så ses vi live eller online framöver.

/J