2. Konsten att tycka om, beundra och visa

Brukar du någon gång tala om för en person, hur mycket du verkligen uppskattar denne, hur mycket du tycker om denne och verkligen gillar det hen gör? Tar du dig tid att verkligen få personen att känna din uppskattning? Människan är en varelse som faktiskt inte är mycket för att visa sin innersta tacksamhet. Många säger säkert, ”Nästan aldrig” eller ”Det händer aldrig”. Många kommer inte ens ihåg den sista gången dom verkligen tog sig tid att visa uppskattning gentemot någon annan.

Många anledningar till detta känner vi till redan. Förklaringar som ”Jag har redan sagt det tidigare”, ”Jag behöver inte säga det, hen vet det redan”. En del känner sig för generade för att visa det, även fast dom älskar personen över allt annat. Skulle man fråga den uppskattade personen, om denne skulle gilla att bli visad uppskattning och få komplimanger, så svarar nio av tio något liknande: ”Jag älskar det”.

Men hur kommer det sig att vi har så svårt att verkligen visa vad vi känner, ge komplimanger, visa våra känslor som kramar och närhet?

Jag skulle ha ordet osäkerhet, förlägehet och tron att den andre verkligen känner sig uppskattad. Folk tror inte att man behöver visa känslor så ofta, eftersom dom är övertygade om att den andre redan känner till det, och helt enkelt inte behöver bli påminda.

Man kan se det som en slumpmässig god gärning att visa uppskattning, tala om för personer hur mycket dom betyder för en, ge en spontan kram eller så. Att få sin kärlek visad och bekräftad, är något nästan alla i förhållanden önskar skulle vara verklighet. Att känna att tankarna går åt det positiva hållet i ett förhållande för med sig frid och lycka. Komplimanger är något som inte bara är härligt att få, utan även fridfullt att ge.

Vi får inte heller glömma alla de i vårt samhälle, som sköter sitt jobb, men aldrig får någon komplimang. Något som skänker en gnutta ljus i vardagen, och kan få den jobbigaste dag att lysa upp.